Tiden har gått väldigt snabbt.. och det är snart dags för de små att flytta vidare…
Man vill verkligen ta tillvara alla minuter man bara kan för 2 veckor går så otroligt fort.
Ja, egentligen är det inte ens 2 veckor.

På onsdag denna vecka kommer vi att träffa familjerna igen – det ska bli mycket roligt.
Ska bli intressant att höra om de tycker att valparna har förändrats – det är ju 2,5 vecka sedan de sågs sist (tänk, det känns mycket längre sedan).

Valparna är väldigt framåt – hälsar gärna på andra människor. De är nyfikna o givetvis PÅHITTIGA!! Men ändå har det inte hänt så mycket på ”förstörelsefronten”, vilket vi är mycket tacksamma för :O)))
De är duktiga på att kissa o bajsa utomhus (inomhus också förstås (hahaha )), men så fort de kommer ut, sätter de sig för att uträtta något behov. De kommer att bli lätta (vilket de flesta shibor väl är?) att få rumsrena, tror jag.

Vad finns det för skillnader på dem? Utseendemässigt kan det ibland vara svårt att se skillnad, man får titta på detaljer såsom att 1;an är mörkare i ansiktet o har mindre, snedare ögon. 2;an är något längre i kroppen, har större huvud o lite ljusare kinder.
Trots det kan det, om ljuset är ”fel”, vara svårt att se vem som är vem. Då tittar vi på höger resp. vänster tass. Det kan man inte ta fel på…..

1;an är en kvick liten krabat som skriker så det verkligen ringer i huvudet på en. Hon följer efter en och kommer när man kallar. Är mycket intresserad av kylskåpet o så fort dörren dit öppnas, står det en liten shiba med nosen inne i kylen. Hon är tuff men ändå försiktig. Vill först veta att det är ”säkert” innan hon kollar. Kommer det något nytt ljud så håller hon sig lite på avstånd och kikar runt, över, under vad det nu än är hon har ”gömt” sig vid. Sen kommer hon fram. Hon kan redan tigga.

2;an är mer ”tyst” på något sätt, men skenet bedrar. Det är en självsäker liten dam. Hon kommer när hon kommer – ska först göra klart det hon sysslar med. Är inte otålig som 1;an utan väntar… säkert i trygg förvissning att det hon väntar på verkligen kommer att ske. ”Vet” när det inte är lönt att stå o hojta. Inte den matgladaste hunden – lite trugning så äter hon… vill kanske bestämma själv?
Kollar in allt nytt utan minsta tvekan – nyfikenheten lyser ur hennes ögon.

De är redan små personligheter som det kommer bli svårt att skiljas från. Men det är då vi kan ägna all vår tid till vår Shiba (och vila upp oss :O))).
Långrundor och mys i sängen. Shiba kommer åter igen att sitta på sin stol snett bakom bordet och hålla koll på vad som serveras… en liten tass som sträcks fram med en tyst vädjan, ”glöm inte att jag sitter här o väntar på att bli bjuden”.

Så som sagt; vi både bävar och ser fram emot att valparna flyttar, men visst kommer det att värka i hjärtat, det råder det ingen tvekan om.

På återseende

Matte