Det var som jag trodde; äta, sova och göra ifrån sig.
Nu har de små förstås blivit lite ”högljudda”, vilket jag inte riktigt vet hur jag ska hantera.
Men jag vänjer mig nog snart. Dessutom är de rätt så snabba på att ta sig fram i bädden – jag känner mig i vägen ibland. Då vill jag helst smita upp i mattes o husses säng. Där har jag bäddat för jag tänkte att småttingarna kunde följa med upp, men det går inte M o H med på…. tänkte att vi får bättre plats där än i vår lilla ”enrummare” på bottenplanet.
Nåja, sista ordet är inte sagt än i denna fråga.

Hälsningar från en segerviss
Shiba