Var, för någon dag sen, en kort tur nere i ”vår” båthamn (kanske kunde jag få se Shippy).
Där är härligt att gå; massor av grönt gräs, gräsänder att titta längtansfullt efter och lugnt och stillsamt.

Även denna gång var precis som ovan, tills det dök upp en lös hund som jag tror var en pitbull.
Jag kände i andra änden av kopplet att matte blev rädd.
Hon är väldigt rädd för dessa och liknande hundar. Schäfrar är hon inte heller så förälskad i.
Jag vet inte riktigt varför men så är det….

I vilket fall som helst så sprang nämnda hund fram till min hundkompis, som också var lös. Matte och jag höll oss på avstånd och stod bakom en båt för att matte ville inte att hunden skulle se mig. Efter en stund försvann hunden till sin husse o matte, men bestämde sig för att strunta i deras kommando och vände åter tillbaka åt vårt håll. Mattes röst var sig inte riktigt lik när hon sa till mig att vi stannar här…. Efter en stund kopplades hunden och vi kunde gå vidare. Matte kopplade av.

Vi kom över den lilla bron och hade gått en liten bit när vi såg att hunden kom springande efter oss. Jag tror att matte var beredd att hoppa ner i plurret! Det var då jag bestämde mig för att det var jag som fick visa var skåpet ska stå!

Hunden kom fram till mig några gånger – ja den var väl glad och lekfull, men som sagt; jag kände verkligen att matte inte ville att jag skulle ha något att göra med denna hund. Varenda gång hunden försökte snusa mig ”i baken”, så vände jag resolut på mig. ”Icke sa Nicke – jag ska absolut se vad du gör”, sa jag.

Matte försökte vänligt tala om att jag ”inte fick bli upphetsad” (det var jag redan) och därför var det ju bra om hunden inte kom fram till mig (eller egentligen tänkte hon att det hade varit bra om hunden gick upp i rök). Efter en stund sa jag till på skarpen och hunden stack.

Ojoj, vad matte var rädd och arg. Hon tycker att om man har en hund lös och möter en kopplad hund så är det inte fritt fram för den löse att springa fram till den andre – kvittar vad det är för ras – utan den ska kunna kontrolleras av sin förare.

Någon som håller med?

Nåja, allt slutade lyckligt och jag blev lite upplivad. Sen är det ju så att min matte är väldigt känslig (det kan ju i sig vara jobbigt). Jag tror jag ska ordna lustgas till henne när det är dags för förlossningen av MINA valpar…

Ha det

Shiba